.......känner sig själsligt understimulerad? I

nte bara själsligt utan att man känner att alla sinnen bara finns där utan att få stimuli?

När man känner sig inlåst i sin egen trånga värld som inte räcker längre än utanför kommungränsen?

När man inte har ork eller mod att ta sig iväg på nya äventyr?

Ska man fortsätta på samma väg eller ska man bryta sig loss och låta det bära eller brista?  

Just nu känns det som om jag bara knatar på i samma spår som jag alltid har gjort. Och inte vågar ta det där sidospåret som lockar. Att testa något nytt, ny lgh, ny bostadsort, söka det där jobbet som man egentligen vill ha.

Att våga leva till sin fulla potential!

Tappat kontakten med nästan alla gamla vänner, min umgängeskrest går att räkna på en hand och jag vet inte hur jag ska göra för att utöka deneller få tillbaka vissa av den gamla.

Det blir svårare och svårare ju äldre man blir att hitta folk som man "connectar" med och verkligen kan trivas med. Som man delar åsikter och värderingar med. Att det inte kunde finnas någon stor sandlåda för oss vuxna som vill hitta lekkamrater.  

Hur fan gör alla andra som verkar ha sitt på det torra, som verkar så nöjda med alla sina val i livet och att det faktiskt ger utdelning i form av lön, familj eller andra belöningar?

Jag var ju en framåt, smart tjej som visste vart hon ville.....vad hände med henne?

Tror ingen har sagt att det ska vara lätt att leva, tvärtom. Halvligger i soffan med en begynnande feber och funderar på livet. Jag vet inte vad jag tycker om att leva egentligen, inte för att jag vill dö, absolut inte.

Men jag skulle vilja att det blev lite lättare. Lättare att finnas till helt enkelt. Jag har läst otaliga självhjälpsböcker och tycker väl att en del är väldigt bra och mycket kloka ide´er  men ändå inte hittat något som passar mig, något som jag kan leva efter.

Man kanske skulle hitta en religion och lägga sitt liv i dess händer. Bara tro på något större än vad vi kan se.

Men och andra sidan så vet jag att jag inte har så stor karaktär så att jag kan hänge mig helhjärtat åt något sånt.

Jag vill ju ha tydliga mål.

Något att sträva efter.   

Imorgon börjar jag universitetet igen, för sista (förhoppningsvis) gången, nu ska jag klara det! Det  är väl det enda mål jag har nu. Bli färdig med studierna och sen få ett arbete inom det jag är utbildad i. Kollar på Jobbcoachen nu och hoppas man kan få lite tips hur man ska bära sig åt.  

Ligger i sängen och kollar på Malou. Intressant ämne idag om modeller och hur man ska se ut eller inte. Ska bli intressant att se vad de har att säga.

De pratade mycket om anorexi och hur man ska göra för att vända denna "trend" bland unga kvinnor och flickor.

(vanligast hos    men man får INTE glömma att det finns hos   också!)

Och det slog mig att jag låg och blev förbannad! Så jag måste skriva lite om detta ämne så kanske någon kan hjälpas av det......så här följer några bilder samt ett klipp.

  Tänkvärt!!!  

Vad lär vi våra barn egentligen? Hur kan det gå så här långt? Det finns ingen som vill se ut såhär och ingen tycker att det är snyggt! Det är sjukdomen som ger en falsk bild av personen. Ledsamt.

Här är en artikel från vårdguiden för er som vill läsa mer om ämnet:

Anorexia nervosa (anorexi)
Anorexia nervosa, nervös aptitlöshet, drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.
Anorexia nervosa och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.
Sjukdomen har troligtvis flera orsaker, både psykologiska och biologiska faktorer. Kulturella förhållanden med det slanka, kvinnliga skönhetsideal som vi har i västvärlden kan vara en av faktorerna. Svåra perioder eller händelser som pubertet, dödsfall eller en familjekris kan också utlösa anorexia nervosa.
Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett stort behov av kontroll. Att äta och gå upp i vikt kan kännas som brist på kontroll.
Det finns likheter mellan anorexia nervosa och bulimia nervosa när det gäller rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt. Det är inte ovanligt att anorexia nervosa övergår i bulimia nervosa. Cirka hälften av de som haft anorexia nervosa får sedan bulimia nervosa. Tillstånden kan också överlappa varandra.
Anorexia nervosa kan vara mer eller mindre allvarlig. Hos en del går sjukdomen över inom ett år, hos andra kan den fortsätta i flera år. I svåra fall kan anorexia nervosa leda till döden.
Symtom på anorexi
Det är vanligt att den som har anorexia nervosa blir mycket skicklig på att dölja sina problem för omgivningen, även för föräldrar och nära vänner.
Den som har anorexia nervosa:
    •    ägnar sig mycket åt att tänka på mat och kalorier. Ofta bestämmer man precis hur mycket man får äta och sedan hur mycket man måste motionera för att förbruka det man ätit. Överdriven motion i kombination med lite föda leder till kraftig viktminskning
    •    är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
    •    känner sig fet, även om ens vikt är mycket lägre än den är hos andra med samma längd och i samma ålder
    •    får uppehåll i sina menstruationer
    •    isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande
    •    ändrar sina matvanor
    •    börjar ibland använda läkemedel, till exempel laxermedel och vätskedrivande medel, för att gå ned i vikt
    •    framkallar ibland kräkningar för att gå ner ännu mer i vikt
    •    får förstoppning och magont
    •    får problem med att koncentrera sig
    •    får sömnsvårigheter
    •    blir lättretlig.
Förebygg anorexi
Om du är bekymrad över din vikt eller hur kroppen ser ut bör du prata med någon kunnig person innan det blir ett problem.
När man är i puberteten och kroppen förändras är det vanligt att man känner sig undrande och kanske ovan vid det utseende kroppen får. Men att kroppen förändras betyder inte nödvändigtvis att man är överviktig. Det är viktigt att man pratar om hur man känner det, gärna med sina föräldrar eller någon annan vuxen.
Den som är överviktig bör få hjälp med att lägga om sina motions- och matvanor, men det ska man inte göra själv utan att tala med någon vuxen.
För föräldrar
Som förälder har man alltid ett ansvar för sina barn. Ett sätt att förebygga ätstörningar är att öppet tala om sådana frågor. När ett barn är i puberteten kan det vara bra att ägna särskild tid åt frågor som rör kroppens utseende och hur skönhetsideal kan påverka oss negativt. Att få möjlighet att sätta ord på sin oro och sina känslor är den bästa metoden för att förebygga problem.
Fråga om råd
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Leta upp din fråga eller ställ en egen fråga till personal inom vården under Hitta frågor och svar.
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.
På andra språk
    •    För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
    •    För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.
Personliga berättelser
Att få lära om hur andra upplever sin situation kan vara värdefullt, både för den som är sjuk men också för närstående.
På sajten har vi samlat personliga berättelser som du är välkommen att ta del av.
Sök vård
Du bör inte tveka att söka hjälp om du har symtom på anorexia nervosa. Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom som man behöver hjälp för att bli frisk ifrån.
För den som går i skolan kanske det finns en skolkurator/skolsköterska man kan tala med. Annars kan man vända sig till den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, som kan erbjuda samtal med en psykolog.
Den som är förälder ska snarast söka professionell hjälp om barnet uppvisar symtom på anorexia nervosa. En medicinsk undersökning görs hos barnläkare på Barnläkarmottagning alternativt hos husläkare. Vid fortsatt behandling behövs ofta ett nära samarbete mellan BUP och barnläkare.
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Undersökning vid anorexi
Diagnosen anorexia nervosa ställs både utifrån kroppsliga och psykiska symtom. Ofta är en barnmedicinsk läkare, en barnpsykiater och en psykolog med vid utredningen.
Låg vikt innebär en kroppsvikt som är minst 15 procent under den förväntade vikten. Denna bestäms av kön, ålder och längd.
Det finns särskilda tillväxtkurvor för barn och ungdomar som används inom sjukvården. Body Mass Index (BMI) är ett sätt för vuxna att ange sin kroppsvikt. Detta går inte att överföra på barn och ungdomar utan man använder ovan nämnda tillväxtkurvor istället.
Vid diagnos används vanligen den internationella diagnosmanualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) där olika kriterier ska vara uppfyllda för anorexia nervosa.
Behandling av anorexi
De metoder som visat sig fungera bäst är en kombination av psykoterapi och medicinsk behandling. Först måste man bryta svälttillståndet och återskapa den normala näringsbalansen. Psykoterapin kan ske såväl med familjen som med patienten individuellt.
För yngre patienter har familjeterapi visat sig ha bäst effekt. Ibland kan man behöva hjälp med att träna sig att äta. Det sker oftast i dagverksamheter på specialkliniker. Dietist och sjukgymnast ingår också i behandlingsteamet.
Vid allvarlig viktminskning blir man ibland inlagd på sjukhus. På somliga sjukhus finns speciella kliniker för personer med ätstörningar. Ibland kan behandlingen ta flera år.
Råd till anhörig
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Artikeln uppdaterad: 2010-02-25
Ansvarig redaktör: Jessika Bjurel, Vårdguiden
Författare: Monica Klasén McGrath, skribent, Frilans
Granskare: Anna Lundh, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, BUP

Ni som har barn och andra som arbetar eller på annat sätt umgås med barn, försök att inte prata om bantning och annat viktrelaterat om det inte finns speciella anledningar till att göra det. Kommentarer om sånt här sätter sig i huvdet på barn och de förstår mer än vad man tror!

Tycker att var och varenda människa lever spännande och roliga liv förutom jag. De flyttar, skaffar bra jobb, får barn och hus....listan kan göras oändlig. Visst det är väl kul för dem, men när är det min tur?

Och nej jag vill inte höra att "det kommer" för hur vet man det? Det kanske inte alls ordnar sig! Jag kanske kommer bo kvar i samma lgh tills jag är 50 och hankat mig fram på vikariejobb.

Gud jag vill ha ett lätt sinne!

Slippa grubbla på saker som kanske eller kanske inte ens kommer hända. Det är energikrävande att tänka så mycket, att inte kunna stänga av skallen.

Visst jag har det mycket bättre än jag har haft tidigare i livet, sambo och vovve + att jag vet vad jag vill och inte....Men ändå, vill att det ska bli nån ändring på något! En färdig utbildning och ett jobb först och främsst sen får vi se vad som händer.

Jaja, jag är väl på väg nånstans iallafall.....Are´t we all?

...kunna gå upp tidigt oh göra sig en kopp te, se lite på TV och sen lägga sig i en varm och go säng igen? Det är något av det bästa jag vet  

Idag blir det bara städning tror jag...måste få undan lite för nästa vecka har jag fullt upp med arbestförmedling,doktorsbesök,syokonsulent, följa med Cissi när hon ska kolla efter skor och jobb.

Det blir en fin vecka, så skönt att ha något att göra! Så himla trött på att gå hemma...Så jag längtar till veckan  

 som jag...... 

Jag drömde att jag födde tvillingar. Jag  hittade en sida på nätet där en person tyder drömmar och här är hans tolkning:

Nya sidor i ditt liv. Det kan var personer som kommit in i ditt liv, eller nya intressen, engagemang...
Att föda barn betyder att det är något som du gått och burit på - känslomässigt, mentalt under en tid. Och nu har detta kommit fram och visat sig i ditt liv. Att du drömmer att det är tvillingar måste inte betyda att det är två olika saker eller att det är någon dubbelsidighet i den här nya företeelsen. Det kan vara en sorts upprepning också. Inte ovanligt att man drömmer samma symbol två gånger efter varandra - som en sort poäntering av händelsen.
Ta vara på din nya sida i livet.

Sidan heter Dromtydningen.se  om någon är intresserad 

.....Ångest och "sjukvården"!!

Jag vet inte men jag tycker nog att man ska höra av sig om man lovar?

Eller har jag fel?

Har inte alla människor fått sunt förnuft och vanligt hederligt känsla för hur man beter sig mot andra, speciellt de inom sjukvården?  

(det finns jättemånga fina människor inom vården med, men just nu får de som är sämre på patientkontakt en släng av sleven)

Nej jag tror inte att alla har fått det, inte att man föds med det allafall. Och om man inte föds med det så bör det ju vara en produkt utav den uppfostran man fått hemmifrån och av samröre med andra människor genom åren.

Så om jag hade blivit lärd att skita i andra så kanske jag inte hade brytt mig om när jag blir förorättad?

En gång i tiden var jag en liten flicka utan bekymmer och besvär. Men med tidens gång, så som för alla så fick flickan mer bekymmer och funderingar om livet.

Den här flickan blev till slut sjuk av oro, och utvecklade panikångest och depressioner.

Inte nog med det, de hon trodde skulle finns vid hennes sida fanns ej längre där. Men och andra sidan så fick hon veta vilka som istället alltid skulle finns vid hennes sida. Ja, flickan är lite bitter på livet ibland, ja hon är besviken, ja hon tycker synd om sig själv ibland. Det får man göra.

Nu är flickan inte längre en flicka utan en kvinna som vet vad hon vill i livet. Hon är mer till ro och känner sig starkare än på många år. Varken ångest eller depressioner ska få ta över henne igen, Hon är inte ångesten, ångesten är bara en svart skugga som ligger och lurar i mörkret. Och om tillräckligt mycket ljus kommer in i hennes liv ska hon nog kunna hålla den väck.

Men ibland glömmer hon att det är hon som bestämmer, inte du, ni eller någon/något.

Hon tänker leva sitt liv efter sitt eget huvud.