Fan va gött, äntligen så är det som jag verkligen känner att det har hänt nått.

Snart blir jag skinny-ginny! Wohoooo!!!

Ca 86cm runt hela kroppen försvunnigt med, härligt härligt....

På begäran   

Jag blev fet av, alkohol,medicinering,godis,ingen motion,"dålig" mat, depressioner...Jag vet vad jag har gjort för att bli fet. Allt detta har bidragit till att jag har mer ont i ryggen än tidigare, knäna smärtar och fötterna ska vi inte tala om.

Har inga illusioner som en del andra har, så som "Nej men jag äter inte det och det, jag rör på mig"....

Jag har testat allt som går, nej inte allt. Men allt som jag har kunnat tänka mig.

Första gången jag försökte gå ner i vikt var på högstadiet, varför undrar jag idag. Skulle gärna ha haft den kroppen nu.

Fram till slutet på gymnasiet så gjorde jag inga mer direkt försök att gå ner i vikt. Jag var ju tonåring och jag kommer ju aldrig att tillåta mig själv att bli fet! Jo tjena det vet vi hur det gick.För när jag började öka i vikt gick det snabbare än jag kunde ha föreställt mig, så snabbt att jag inte "hann" med att motverka.

Några år senare så gick jag med i VV och tappade 2,5kg första veckan....andra veckan gick jag upp 4kg. Då gick jag inte dit mer.

Efter långpromenader, träning, minskat godis/matintag, och olika dieter av alla de slag så provade jag och en kompis Cambridge. Där jag jag ner 10 kg på 14 dagar eller om det var tvärtom, kommer inte ihåg. Den dieten går ut på att man dricker ett visst antal kcal per dag. Man svälter sig i princip. Det finns säkert de som klarat att hålla de där kilona borta som gått bort med Cambridge och andra liknande märken. Men jag är inte en av dem.

Efter Cambridge så testade jag LCHF,Atkins, GI....men det är inte hållbart för mig. Jag vill inte och har inte diciplin nog att hålla mig till en diet resten av livet.

Slutligen så kom jag fram till att en GBP var det enda för mig.

Så här är jag nu....tre veckor senare och 12,5kg mindre.Mindre ont i knän och fötterna känner jag knappt av. Ryggen är ju som den är, men det ska jag träna "bort".

Ät gott men rör på er, är väl rådet jag skulle ge till någon som frågade mig.

JA JAG ÄR OPERERAD FÖR FETMA! So fuckin´what?!

Innan jag övervägde att genomgå en operation för att bli av med min vikt tänkte jag som många andra att det var "fusk" att operera sig.

Men under tiden och när tanken hade mognat till sig så ändrade jag mig. Speciellt EFTER operationen. Det ÄR ett bra hjälpmedel för att minska i vikt och hålla den nere. Man ska tänka både en och flera gånger innan man gör en, för det är ingen mirakeloperation som många tror.

Efter operation är det ingen dans på rosor, man får kämpa med både maten och i mitt fall psyket. Alla kan inte gå ner i vikt på "normal" väg, eller jo det kan man MEN att hålla den vikten det är där det sket sig för mig. Har jojobantat sen i 20 årsåldern och säg vad jag INTE har testat och misslyckats med.

Så till sist såg jag ingen annan utväg än att operera mig. Jag ångrar mig inte och skäms inte heller. Alla människor är olika på alla sätt och vis. Visst önskar jag att jag hade kunnat gå ner och hållit den vikten om jag velat. Men med min dåliga rygg och alla mediciner jag käkar så blev det till slut omöjligt.

Så alla som går runt och tror att jag har opererat mig, grattis ni har rätt. Men ni kan aldrig få mig att skämmas för det!!  

Jag är bara väldigt glad att jag fick den här möjligheten för nu har jag äntligen något ljust att se fram emot, en ljus framtid istället för en mörk smärtsam tillvaro.