.......känner sig själsligt understimulerad? I

nte bara själsligt utan att man känner att alla sinnen bara finns där utan att få stimuli?

När man känner sig inlåst i sin egen trånga värld som inte räcker längre än utanför kommungränsen?

När man inte har ork eller mod att ta sig iväg på nya äventyr?

Ska man fortsätta på samma väg eller ska man bryta sig loss och låta det bära eller brista?  

Just nu känns det som om jag bara knatar på i samma spår som jag alltid har gjort. Och inte vågar ta det där sidospåret som lockar. Att testa något nytt, ny lgh, ny bostadsort, söka det där jobbet som man egentligen vill ha.

Att våga leva till sin fulla potential!

Tappat kontakten med nästan alla gamla vänner, min umgängeskrest går att räkna på en hand och jag vet inte hur jag ska göra för att utöka deneller få tillbaka vissa av den gamla.

Det blir svårare och svårare ju äldre man blir att hitta folk som man "connectar" med och verkligen kan trivas med. Som man delar åsikter och värderingar med. Att det inte kunde finnas någon stor sandlåda för oss vuxna som vill hitta lekkamrater.  

Hur fan gör alla andra som verkar ha sitt på det torra, som verkar så nöjda med alla sina val i livet och att det faktiskt ger utdelning i form av lön, familj eller andra belöningar?

Jag var ju en framåt, smart tjej som visste vart hon ville.....vad hände med henne?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som jag vaknar till liv igen....otrolig skön känsla! Nu är det jag som ska leva  Lägger in lite bra musik med....enjoy! ...

Det blir en salig röra av svensk musik (mest)....men skitsamma....bara lyssna och njut      ...

...städning...nu ska det bli ordnig här! Så trött på att bo i lgh så jag tror jag spyr ibland, men det ska allafall vara städat...Ska bara fixa lite musik först, någon som har nån ide´?  ...